På förekommen nyhetsdränerad tabloid-diskussion inser vi att det är vår plikt att upplysa om hur man bäst klarar sig med minsta möjliga skador från den livsfara det innebär att som sjukskriven bo i lägenhet. Ett flertal problemområden kan identifieras:

1. Störande ljud

Musik:Av någon, för oss okänd, anledning anser vissa att det är helt i sin ordning att på dagtid föra oväsen, med fördel i form av musik. Tyvärr, då bra stereoanläggningar numer är relativt billiga, är risken för att bli utsatt för en vansinnigt tung bas överhängande. Om man som sjukskriven försöker föra sin icketillvaro i någon form av lugn kan detta vara direkt förödande; en gränslöst uppskruvad bas går i otakt med precis allting i ens omgivning- hjärtslag, signaturmelodin till Kvinnofängelset, alla former av soundtrack i filmer och serier. Att i en dylik situation försöka spela sin egen musik medför en allvarlig risk för bestående men, och hörlurar har intet att sätta emot då basen mest av allt kan liknas vid någon form av hjärtrytm, som känns i hela kroppen. Om man regelbundet plågas av något liknande kommer situationen snabbt bli allvarlig; dessa musikmarodörer slutar ALDRIG av sig själva; likt popkulturens seriemördare kommer de fortsätta, till och med eskalera, tills någon sätter stopp.

Högljutt grälande: Precis om man, som sjukskriven för stress, depression, eller annan psykiskt handikappande åkomma, behöver ytterligare påminnelser om vilka erbarmligt motbjudande individer de flesta människor är? Ändå är det så vanligt, detta att bli utsatt för att höra par gräla. Företrädesvis par med barn. Där ligger ett stackars psykbryt i sin soffa, en vardagkväll efter 17:00, och förväntar sig den sedvanligt stundande(om än marginella) kvalitetshöjningen i tv-tablån; knappt hinner granndörren ovanför slå igen förrän man hör de första upprört höjda meningsutbytena. Medan grälet eskalerar (är det tallrikar som flyger i golvet nu, eller möjligen glas?) och ångesten ökar (var det där ljudet av någon som slog näven i en vägg, eller bör jag använda mitt kortnummer till akuten?) har man liksom bara att ligga där och stå ut, medan fantasierna om vad som pågår hos Familjen Vrål blir alltmer livliga.

Lösningar:
När det gäller alla former av musikstörningar är man som sjukskrivet bryt oerhört tolerant- på pappret. Man må skrika, vråla, banka nävarna i golvet och slita sitt hår i vanmakt, men man säger inte ifrån. Helst ringer man ju inte ens sina vänner- hur ska man då ta sig samman nog för att ringa hyresvärden?
Tyvärr måste man. Med fördel kan man ta en Theralen, Atarax, eller (helst)starkare lugnande om så är nödvändigt, men ringa blir man tvungen till, om man inte hellre långsamt låter sig bli driven till fullständigt vansinne och en säker biljett till psykosavdelningen. Det som kan ses som positivt i detta ångestladdade företag är att man inte kommer vara ensam om att ha klagat. Tro oss.
Under inga omständigheter råder vi er att personligen ta kontakt med den störande, då detta kan leda till oanade konsekvenser med tanke på eventuellt affektiviserat och ångestridet tillstånd.

Den något mer delikata situationen med grälande par  kommer varje psykbryt  av rang lämna oåtgärdad, sålänge inte en uppenbart misshandlad kropp trillar förbi  brytets vardagsrumsfönster. Dessa ljudstörningar är dock mer lätthanterliga: antingen rör det sig om att  grannarna  genomgår någon form av kris i sitt förhållande (ansträng dig INTE för att urskilja ord och meningar- om man förstår vad dessa gräl går ut på tenderar månader av terapi att bli ogjorda, och tilliten till folk i allmänhet grusas i botten- igen), eller – om dispyterna är olösbara- så särar de på sig och flyttar inom kort.

2. Lappskrivarbenägna kärringar av alla kön och i alla åldrar

Vi trodde väl alla att den lappskrivande kärringen som tapetserar tvättstugan var en gravt överdriven nidbild, innan vi flyttade hemifrån? Icke. De lever och frodas i all önsklig välmåga, gnällandes skriftledes och utan ens patologisk folkskygghet och mental insufficiens att skylla på. Vad som får en förmodat frisk och sund människa att i tvättstugan lämna efter sig petitessputtiga lappar till Den Som Det Berör går Psykbryt fullständigt förbi. Till och med det mest luttrat bittrifierade nervvrak har förmodligen insett att det är bäst att kolla luddfiltret i torktumlaren innan användning (för att enkelt ta bort det ludd som säkerligen finns där), att göra en rutin av detta, och tänker inte ens på att tumlaren före lämnat kvar skit i vitvaran.
Men se, det tänker Kärringen på. Och kommenterar nogsamt och spydigt medelst postitlapp, uppmanandes sina medtvättare till besinning och hyfs.
Undertecknad har, vid ett flertal tillfällen (under sjukskriving!) haft lite tråkigt och sett till att förströ sig med att gå i svaromål mot lappskrivarna: genom att ta reda på vem som innehar vilken tvättnyckel kan man enkelt trippa ner i tvättstugan innan Kärringen ska tvätta och fullständigt belamra tvättstugan med lappar.

Oerhört roligt, men förmodligen inte särdeles konstruktivt.

Lösning: Petitessputteri bemöts allra bäst med tystnad. Dessa klagoivrare tystnar alltid förr eller senare, men om de kan roa en kort stund med attack-lappning, så varsågod.

Läs även

• Lappkärringen anfaller (17)
• Psykfall vi minns (0)
• Egna idioter och andras grannar (20)
• Dagens kärring (3)
• Arselflöjten fortsätter sjunga i durmoll (0)