I mitt senaste bryt har jag funderat mycket på det här med hur man är otrevlig mot myndigheter och andra med stil. Som jag tidigare har skrivit en del om finns det ingen anledning att vare sig språkligt eller modemässigt sänka sig till dra-åt-helvete-nivån bara för att man är psykiskt instabil. Det går nämligen att bryta med stil. Det går att kombinera ohälsa med sans.

Jag har haft mycket myndighetskontakt den senaste tiden. Jag har varit förbannad och jobbig, fast naturligtvis vältalig i och med att jag vetat att jag har rätt. Jag har vägrat att ge med mig i de konversationer jag har haft med stockholmsfittor som har försökt att låta överlägsna både mail- och telefonledes; jag har reagerat och brytit loss och gjort min röst hörd till högsta instans. Jag kommer förklara exakt vad det är som har hänt vid ett senare tillfälle, men jag kan meddela att det nu verkar ordna sig till min fördel. Men TACK psykiskt sjukt mycket till A-kassan och Försäkringskassan för att ni nästan fick mig att gå under!

Slutklämmen är viktig i den kommunaktion du driver mail- eller brevledes med myndigheter. Själv hatar jag att skriva ”MVH” eller ”Med vänlig hälsning” då min hälsning minsann inte är vänlig. Den är aldrig vänlig när jag hör av mig till myndigheter eller till folk som tror att de är något. Tvärtom är den jävligt förbannad och vresig, men det vill jag inte skriva ut då detta inte skulle passa sig med hur jag i övrigt har disponerat och formulerat mitt brev. Jag väljer då istället någon av följande två konstruktioner

UVH, (utläses ‘Utan Vänliga Hälsningar)

Vönligen, (tänk ‘Vänligen’. Och på freudianska felstavningar)

Läs även

• Psykbryts nyords-special! (8)
• Essemässig: nyord (0)
• Zombo: nyord (5)
• VRÅLÄ: nyord (r) (0)
• Viktigpessa: nyord (0)