det knäppaste någon ( i det här fallet en vän) har sagt till mig var; tänk positivt så blir det positivt! välj att se det positiva i tillvaron.. Får du en citron gör ett glas saft... behöver jag skriva att jag blev tjurig :(

amen så är det för alla, livet går upp och ner!

Ibland får jag känslan av att du vill må dåligt!

Du har förstört hela familjen för att du mår dåligt!

Du är inte deprimerad, du som är ung och frisk!

Du behöver bara motionera mer!

Det är bara att bestämma sig, man måste faktiskt KÄMPA lite!

Amen det är ju så fint väder!

Du är inte sjuk! Alla känner sig deppade och trötta ibland!

BLABLA BLABLA BLABLA zzzzzzzzzzzzzzzzz.....

Ja men, du ska nog se att det löser sig och om du bara tänker positivt så … Ja, nu är du så där igen, nu tänker du negativt‚ inte konstigt att du mår dåligt…

Mycket om allt handlar in om invalidering. Invalidering handlar om att man inte synliggör personen utan man utesluter, känslor, tankar och att man många gånger känner sig kränkt som person.

Jag har vuxit upp med mycket av allt detta, i form av psykisk misshandel som barn. Här handlar det mycket om något som jag har plockat av en psykolog, för det stämmer så pass bra, "Finns inga överkänsliga barn, utan en omgivning som inte förstår barnet" Fast det behöver inte vara barn, utan egentligen vem som helst.

Invalideringarna, har jag förträngt men jag reagerar på dem olika än idag. När de kommer så vet jag...

De jag kommer ihåg handlar om "Tänk inte så mycket ska du se att bli bättre" Min tanke här och många gånger så svarar jag, "Hur gör man när man inte ska tänka?" Eller samma sak, "Känn inte efter..." Hur får man bort en känsla utan att förtränga den? Hur visar man inte en känsla utåt och inte reagerar känslomässigt... Saker som jag faktiskt har försökt med. Efter flera år vet jag att det är en omöjlighet.

Värsta är väl, att vi har denna attityd fortfarande som uppfostrande syfte. Vi vuxna sätter dessa invalideringar som ord i munnarna på våra barn. Kanske för det är lätt, eller mera så var det ju för en själv.

Här handlar det inte om att man överdramatiserar, överreagerar, överkänslig, utan vi är som vi är. Utan som denna psykolog sa, det handlar om att omgivningen inte förstår och utgår från något som de inte vet själv utan något som är en självklar norm.. För man kan inte överreagera! Utan vi reagerar emotionellt efter den vi är och känslornas olika nivåer och styrkor. De är som sagt individuella. Risken är större att man reagerar emotionellt kraftigare om man ska försöka reagera normalt.

Allt har mycket sitt ursprung ur och i, socialpsykologiska som kom kring 1930talet. Då när normal och normaliseringen kom som begrepp.

Så invalideringar är lite ett sätt att försöka styra mot något normal, som inte finns samtidigt som möjliggör för den som säger det att sopa alltet under mattan.

Så känn efter, Så tänk efter - Det är väl det mest normal som finns =))

Så det är inget konstigt att vi reagerar på dessa kommentarer, för vi blir invaliderade och vi synliggörs inte överhuvudtaget och bara osynliga.

Tack så mycket för din jättefina och mycket tänkvärda kommentar. Jag har läst den flera gånger nu och jag håller med dig helt.

Själv brukar jag säga så här, att det är omöjligt för en människa att egentligen veta hur en annan människa känner exakt. Empatin kan bara bottna ur den smärta vi själva kan relatera till, och kanske själva har upplevt. Ochmed detta sagt menar jag ändå att man ska tänka sig för, innan man säger något "bara för att ha något sagt". Risken är att det bara låter illa och blir fel i sammanhanget, även om tanken är god...

I bland är det bättre att inget säga, men visa sympati i stället. Behöver inte vara med ord, utan ett förstående ögonkontakt, att man visar. Många gånger fastnar vi i, tomma ord. Tomma ord som man tror säger mycket men egentligen inget.

Tack, för responsen!

Detta är ett ämne som jag mer eller mindre brinner för. Just genom att vi fortfarande straffas genom tomma ord, utan innehåll många gånger. För känslor, tankar som är och finns. Tror att om vi skulle kunna på något sätt komma ifrån detta, så skulle vi må bättre och psykisk ohälsa minska. Men samtidigt är det stort steg att ta, för det är inte bara en grupp som behöver förändras, utan det är vi alla. Vi måste lämna, att man måste hålla med om något eller att det måste finnas någon "sanning" utan att det är egentligen viktigare vi synliggör varandra som vi är.

Helt sant. Det behövs ett annat tankesätt. Grejen är väl att mänga ofta tror att de måste agera på ett visst sätt eller säga vissa saker bara för sägandets skull när det gäller hur man bemöter människor i kris, medan det i själva verket handlar om att lyssna. I övrigt tycker jag att man, i den mån det är möjligt, ska vara som man är i övrigt mot personen. Vissa frågor eller konstateranden är ibland bara överflödiga: bättre att låta personen berätta istället för att komma med pekpinnar eller "goda råd".

Det kan oftast hos omgivning, av förstårerliga skäl, finnas en desperation och en stor oro, när någon i närheten börjar må dåligt eller bete sig på ett sätt som man inte är van vid. Det mest hjälpsamma om och omtänksamma är väl egentligen att låta personen själv försöka definiera det som är hennes ångest, snarare än att kasta den i ansiktet henne... Att se det faktiska hjälpbehovet.

Bättre att säga, "Jag är inte längre bort en ett telefonsamtal" Då mena att man senare oxå lyssnar när personen ringer och kanske då kan formulera sig. Eller säga behöver du tömma dig, maila mig. På sätt finnas till, så man kan få någon att formulera sig mot. Då ska man inte heller köra de invaliderande replikerna.

Oftast så långt det är möjligt så sopas oftast den andres mående under mattan. På så sätt få det som är, att inte existera.

Just dessa tomma ord, som många gånger kränker och sårar. Som jag sa innan, försöka förändra till det bättre, men det är inte bara gruppen, psykisk ohälsa som behöver förändras sig, utan många andra omkring. Vi med psykisk ohälsa har redan kommit så långt, att vi har förändrat mångt och mycket. Men det är jobbigt, när omgivningen inte har nått så långt.

Vi måste först bli bättre på att inte köra över med tomma ord, andra personers känslor. När man har gått för långt, tex blivit aggressiv, räcker skulden man bär själv och då är man oxå medveten om det. Man behöver inte få höra detta 20 miljoner gånger till resten av sitt liv...

Fast det finns någon som är väldigt snar likt men ändå mer sårande. När andra personer rättar ens upplevelser, minnen, med att säga att man hittar på eller ljuger. Även om personen inte ens var med just då situationen skedde, så får man höra hur det egentligen var.

Innebörden är ju detsamma :)
Montagen du gjort och förslagen man läser till är oerhört bra. Man skrattar och kallsvettas samtidigt.
Bra jobbat!

Haha, tack :) Jo, det är roligt att göra dem. Särskilt när man hittar bra bilder.

Men om jag ska bidra med en hemsk kommentar drar jag till med:
"Äsch, va inte barnslig nu" alt "Nu är du bara larvig"

Oj. Jag glömde kolla exakt vad du hade skrivit. Men den blev en liknande fras http://psykbryt.com/index.php/2009/06/26/var-in... :)

Det finns mängder med jobbiga saker folk kan säga till en när man mår som allra sämst. Men sammtidigt beror det lite vem det är som säger det med. Missförstå mig rätt.

Men sammtidigt kan ju det folk inte säger till en vara det allra värsta. Tystnaden. Säger någon en sak som kan tyckas klumpig till en så kan man alla fall tyda intentionerna som positiva.

Jo, det har du rätt i. Men det är skillnad på om man uttalat mår dåligt, och möts av tystnad, tycker jag. Har man till exempel berättat får någon hur man har det så, så möts jag hellre av en avmätt tystnad än "Det blir nog bättre" eller "Men du som är så ung och frisk!"

Men jag förstår hur du menar, det beror på hur situationen är.

Jag har förvånasvärt ofta fått "Du ser inte så deprimerad ut." från proffs? Lite för många gånger för att jag ska tycka det är ok.

En sidoreflektion är också att påminnelsen om, ungefär, "Du har väl inte missat att ta din medicin (i mitt fall SSRI eller tricykler) en enda gång för då blir allt b*js direkt." är en påminnelse som jag aldrig fick för 7-15 år sedan. De senare åren så har den kommit hela tiden(!) och jag kan inte faktiskt inte minnas att jag har missat medicinering någonsin heller. Det luktar lite läkemedels-väskedängare-programmering av läkare över det hela för mig...

Jag får också ofta höra att jag inte ser deprimerad ut, även om jag känner mig så. Vet de inte vad leende depression är, undrar man ibland.

"det är bara en fas som brukar komma"

Yeah sure...

"Försök att inte tänka på det"

:evil: jaha, det är SÅ enkelt alltså!?! Fan, att jag inte tänkt på det! :evil:

"Men alla andra klarar ju det!"

Lycka till! *asg*

"Du sk alltid vara så jävla negativ."

Oj förlåt, du har rätt; jag borde tänka mer positivt, ta mig i kragen och rycka upp mig.

"Vad vill du själv då"? En standarfras! Hör den ställas till människor som mår dåligt och inte har någon förmåga att använda sin egen vilja, bara att överleva och härda ut. Har fått den slängd i nyllet själv också.

Vad vill du själv då??? Viljan är underordnad just nu, börjar jag genast med(måste försvara mig och inte verka så klen och viljelös)..., men jag har slutat med det.

När en mår dåligt och en befinner sig en nedåtgående eller stillastående spiral, eller om det handlar om ens oförmågor, är det fanimig den värsta fråga en kan få. Den är så knivskarpt liksom, och så träffande. Jag sätter in det på puckokontot, det får bli så..


Ha en bra dag önskar "viljelösa" Tristess...! :-)

Tusen tack till ALLA för alla bidrag! Jag tar det lite pö om pö här under veckan, återkommer!

Mitt hatobjekt är
"Det är ju bara att...." följt av diverse klämkäcka fraser som tex "ta på sig och gå ut och gå".

Jo, tjena!

Mitt bidrag blir : Ta inte åt dig av allting. eller som min sjukgymnast säger: Sen när du har gått ner i vikt och fått rutin i att motionera och träna så kommer du inte behöva din medicin mer.

Jag stjäl helt ogenerat från Birgitta:

-Du borde kanske träffa lite mer människor, bli mer social. Det är inte bra för dig att vara ensam så mycket, vet du.

Klassikern, när en outar sin sjukskrivning/pension:

- Jamen, du som är så ung och frisk!?

Och om en därefter förklarar kortfattat varför en inte är så frisk:

- Men varför tycker du så synd om dig själv?! Tror du att nåt blir bättre då?! Men visst, om du har bestämt dig så...

Jag ryser när jag läser alla kommentarer här. Och blir förbannad. Så förbannad att jag inte ens kan komma på någon av alla de floskler man fått kastade i ansiktet när man mår skit.

Alla har de i alla fall gemensamt att de är lika korkade som, "Gjorde du illa dig, lilla vän?" när man just slagit tån i tröskeln och vråkar ut sin smärta...

Hej!

Det finns många saker som inte är så kul att höra. "skärp dig", "har du tagit medicinen?" är vanliga.
Men det jag tagit mest illa vid mig av är:

"Alla har vi problem ibland. Men håll inte på och tänk på det hela tiden, det är du själv som får dig att må dåligt, sluta älta bara så blir det bra."

Sen hurtiga tips som att "gå ut och gå", "motionera", "ät det ena eller det andra" när man står på Vallbybron färdig att hoppa, det är också hemskt.

Tack för en bra blogg :-)

/Ella

Måste bara börja med att säga att jag gillar din blogg :)

Min favo-fras är "det blir nog bättre ska du se. Inte behöver du ta en massa mediciner, alla mår väl dåligt ibland?"

Då kontrar jag med att fråga om de säger samma sak till de med diabetes eller cancer också? Att vi alla mår lite dåligt ibland, men att man inte behöver knapra piller i tid och otid för det....

Får alltid samma ruggiga tystnad efter det :)

-Det blir nog snart bättre ska du se.

-Livet ska inte vara en dans på rosor.

-Tänk positivt istället ska du se att det känns bättre.

-Du borde kanske träffa lite mer människor, bli mer social. Det är inte bra för dig att vara ensam så mycket, vet du.

-Ditt problem är att du dricker för mycket, sluta med det ska du se att resten ordnar sig också.

-Om du sover så dåligt, får du köpa en avslappningscd så ska du se att det blir bättre. Se till att du har mörkt och svalt i sovrummet och lägg dig samma tid varje kväll. Har du inte somnat efter trettio minuter så ska du gå upp och göra något istället.Drick inte kaffe efter klockan tre på dagen och ta gärna en kvällspromenad. Provat Feng Shui i sovrummet? Inga speglar och absolut inte någon dator ska du ha där, ej heller något som påminner om arbete. Tapetsera om i en behaglig grön nyans och bädda bara med vitt eller ljusblått. Tänkt på att sängen ska stå med huvudänden mot norr och se till att du inte har några elektriska apparater i närheten av sängen. Annars får du faktiskt skylla dig själv.

-Se en rolig film vetja, ett gott skratt är vad du behöver.

Skärp dig!
(Sånt är ju bättre att höra när man blir utskriven och får tillbaka sitt skärp och sina skosnören.)
"Har du provat att sluta äta kött?" är en favvo jag har också. Det rymmer både välvilja och dolt förakt, blottlägger den oro och vanmakt en vän kan känna när det fullständigt obegripliga drabbat en.

Efter regn kommer solsken eller vad dom nu säger....hatar!

- Men solen skiner ju i alla fall.
- Du kanske inte skulle tänka så mycket
- Så farligt kan det väl ändå inte vara
- Du får ju tänka på något annat så går det över

Listan skulle kunna göras hur lång som helst... Kramar...

"Lilla vän, det är inte bra med såna här ångestattacker" sagt i samma ton som "Du borde sluta röka".

Få saker kan vara så farligt som människors välvilja.

Förutom ovannämnda - Så där kan ju alla ha det(känna det) ibland så ogillar jag följande fraser väldigt mycket.

- Har du glömt ta din medicin?
eller
- Det är nog snart dags för middagsdosen!

Speciellt om man får höra det en millisekund efter att man själv råkat göra nåt riktigt dampigt som t.ex

-tappat en syltburk på klinkern
-blivit så glad att man skuttat till och använt kroppen som uttrycksmedel
- man fastnat i nåt entusiastiskt projekt och försöker beskriva det på sitt eget sätt i 280 knyck.
- glömt plånboken, att låsa dörren
- tungan snubblar till och man kastar om orden eller stavelserna

Det är väldigt lätt för en omgivning att tro att allt som sticker ovanför normalkurvan när det gäller beteende måste bero på glömda mediciner. Det kan iallafall inte bero på att jag är människa också....ööööhhhh

Äsch så där känner vi väl alla ibland.
(med undertone - du ska då alltid göra dig märkvärdig lilla gumman)

Majsan: Näe jag inbillar mig inget! :) Och det vet du väl också att det är helt okej att när det gäller mig så behöver man inte följa några regler! :) Bra att du sket i det, det var töntigt skrivet. Det tycker till och med Överjaget.

ja, alltså... *harkel*
HÄR ska du få se http://www.scrapblog.com/76707891-3138/0803EC45...

vadå EN fras??? Inbilla dig då inte att jag ska hålla mig till punkt i nåt enda avseende.

Nu ska du få så du tiger, (alltså inte djuret tiger, utan som i tyst)
Tipsa mig inte om nåra sabla projekt, för då är det körigt , så här är då mitt bidrag till det värsta man kan säga till en psykiskt sjuk...

jappp... man KAN säga många saker ;)

Skogshuldran: Felskrivningarna är det BÄSTA! JAG ÄLSKAR DEM! FULT friska människor- ett underbart uttryck och det förtjänar nästan ett eget montage. Håller med dig om att det finns mycket. Tack för ditt bidrag- jag lovar att klippa ihop något i Scrapblog och posta upp det senare i veckan :)

Låter förresten tröttsamt med dina föräldrar. Men deras omtanke kan ta sig så märkliga uttryck...tro mig...jag vet. De vill väl, men just när de säger sådana saker...så undrar man ibland. Sympati!

Kram!

Jag menade att säga 'fullt friska människor' men FULT friska människor är ju helt klart det rätta sättet att beskriva många av dessa 'normala' medmännsikor, som anser sig ha rätten att förstå sig på andras mående.

Hm, det finns så mycket. Det klassiska är nog 'ryck upp dig', men det som gör mig så in i helvetes asförbannad att jag bara skriker , slänger på telefonluren och sparkar i väggen är är 'det är ditt eget fel att du mår dåligt'. Måste väl förklara att den kommentaren brukar komma från mina föräldrar som tycker att allt som inte fungerar i mitt liv inklusive min diagnos beror på att jag valt att bli bildkonstnär... Logiskt tänkande från 'fult friska' människor? Jo, nu kom jag på en till, förlåt, jag kan inte låta bli - min mamma brukar säga att mina depresioner skulle gå över och allt ordna sig 'om du bara träffar en karl'. What can I say...Grrrrrrrrrrrrrr...