Som fasthållen i en utdragen mardrömsömn ser jag bussen in mot stan närma sig busshållplatsen där jag står och väntar. Det regnar lite irriterande och några osäkra vindar slår emot mig, som om de sökte ett tillhåll i mig. Jag går med tunga steg på bussen och mitt ansikte ler automatiskt åt busschauffören medan jag stämplar mitt pendelkort. Hon ger mig en serviceinriktad nick tillbaka och jag konstaterar direkt att hon inte tycker om sitt jobb. Hennes ilska går nästan igen i den hastiga rörelse som dörrarna slås igen med, sedan är det full gas framåt som om hon ville köra ifrån någonting. Alla på bussen ser så förlorade ut, som om de hade tappat sig själva och låtit andra trampa över dem. Ser jag också ut så?, tänker jag.

Jag kliver av i centrum och går mot Arbetsförmedlingen. Som vanligt är jag i alldeles för god tid och har en dryg halvtimme innan det är dags att sätta sig och vänta på handläggaren vid någon av Arbetsförmedlingens jobbsökardatorer. Med stereohörlurarna hårt hållna i öronen går jag en vända runt den närliggande kyrkogården och lyssnar på värdelösa hits från 90-talet. Come along now, come along with me, come along now come along and you’ll see, what it’s like to be free. Regnet intensifieras och jag blir våt i håret, samtidigt som jag fylls av overklighetskänslor och värdelöshet. Jag tycker att människor blänger på mig, och jag blänger tillbaka. Era jävlar, tänker jag passionerat och intensiferar takten i mitt gående. Gråzon. Ingenstansvandring. Asfaltsbana. Värdelöshetsgångar. Tristesstunnlar. Jag tänker på de miljöer som omger mig och jag försvinner i tankar. Sedan är det tid att slå sig ner i väntrummet för arbetssökande.

”Psyk?”. Ja, det är jag och det, och hej igen på dig du, hej, hej! Jag sträcker fram en vass och hård hand och skakar om. Inombords får jag kontrollera mig att inte skaka för hårt och krama sönder hans lama hand, och tänker att det inte är handläggarens fel att mitt liv ser ut som det gör. Det är det ju inte heller. Vi slår oss ner i ett rum som är en del av den ganska så fashionabla kontorskorridoren. AF:s lokaler är nya här och alla har sitt eget kontor. Handläggaren börjar genast fråga ut mig om hur sommaren har varit och OJ vad jag ljuger. Jag pratar och ljuger om allt allt allting och som jag pratar. Om löner. Om arbetsmarknaden i Grekland. Om det grekiska livet. Babbel babbel och lögn. Handläggaren loggar sedan in sig i Arbetsförmedlingens datasystem och berättar för mig att han vill ta lite uppgifter. Vi pratar om olika jobbförslag som Arbetsförmedlingen har skickat till mig, och jag bekräftar att jag har sagt nej till samtliga. Nej, jag har ingen specialistkompetens inom verktyg. Nej, jag kan inte bo i Umeå. Jag förklarar och berättar vad jag kan tänka mig att jobba med, och han lyssnar intensivt. Kanske låter det lite spännande, vad vet jag. Hans svar på mina idéer om hur jag kan se mig själv professionellt är dock inte särskilt upplyftande. För plötsligt har diskussionen blivit politisk, och istället att diskutera kring mig och mitt jobbsökande, sitter vi istället gemensamt och dissar Alliansens politik och att det knappt finns några arbetsmarknadsutbildningar kvar.

”Vi kan inte erbjuda dig någon uppbackning i form av vidareutbildning”, säger han till mig. ”Och det kommer nog aldrig bli så att Arbetsförmedlingen kommer att erbjuda kurser inom webbområdet”, fortsätter han. Jag skrattar elakt inombords och tänker att det där får han äta upp om några år, och konstaterar samtidigt att situationen med att ha en regering som inte underlättar för människor att utvecklas på arbetsmarknaden är ohållbar. Jag tänker just på arbetsmarknadsutbildningarna- de numera obefintliga. Regeringen Reinfeldt har skurit ner dessa med 10 000 platser sedan de tillträdde regeringsmakten. Jag tänker på de som är varslade på Volvo, för vad ska de göra sen? Hur ska de kunna sadla om? De kommer hamna i exakt samma sits som jag är i nu, det vill säga ha ganska så diger men branschrelaterad arbetserfarenhet, men med få möjligheter att vidareutvecklas och bli attraktiva för andra områden på arbetsmarknaden- om de inte kan erbjudas stödjande insatser av arbetsförmedlingen. Det måste finnas hjälp och stöd för människor som vill satsa på ett nytt yrkesområde.

”Men nu kör vi så det ryker, Psyk! Du har erfarenheten, du kan hitta ett jobb!”, säger handläggaren nu. Jag blir alldeles tom inombords. Här sitter alltså en människa framför mig, utan kännedom om min person, utan kännedom om att mina symtom mer eller mindre fått stå i full och fri blomning under hela sommaren. Inte den blekaste aning om mina psykiska problem. Och jag ska köra så det ryker och låtsas som det regnar.

Det här är regeringen Reinfeldts filosofi i ett nötskal, och den går igen ända ner på handläggarnivå i både landstingen, Försäkringskassan, Soss och Arbetsförmedlingen. Solidaritetstanken är borta- den är VÄCK! Alliansen bryter sakta men säkert ner det svenska välfärdssystemet, och har en cynisk syn på människor som maskiner som kan jobba med vad som helst. Allting ska lösas med sänkta skatter, och sämre villkor för de som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden. Man gjorde ett stort misstag genom att man drog ner på arbetsmarknadsutbildningarna, och man hade mage att kalla denna möjlighet till kompetensutveckling för ”människor som är fast i åtgärder”. Det är struntprat! Att få kunna gå en utbildning, även som lite äldre, stärker självförtroendet och känslan av att ha ett värde. I en situation där du har kanske har blivit uppsagd, eller är på väg tillbaka från en sjukskrivning, är omskolningsmomentet ett av de viktigaste. Nya tankar. Ny kunskap. Poff! Alliansen tog bort det!

Men nu kör jag så det ryker, Alliansen! 2010 röstar jag inte på er. Fram tills dess hoppas jag att ni inte hinner sabba för mycket varken för Sverige eller för mig.  Effekten av er politik gör sig redan synlig och är en nagel i mina trötta ögon.

Psyk

Blogg: Ett hjärta rött- Surrealistiska upplevelser, ”Den slutliga lösningen” och alternativen , Alliansfritt Sverige- Vad säger Reinfeldt?, Den osynliga patienten- Vadå arbetslinje, rehabkedja och mindre utanförskap?, Queen of Light- Chockartat snack av Reinfeldt,

Artiklar debatter: DN, 2, Aftonbladet, Sydsvenskan

Artiklar arbetsmarknaden: DN- färre nya jobb, SR- Sänkt A-kasseavgift i skuggbudet,

Läs även

• Seroquel och hämmad kreativitet (15)
• Second Opinion: några angelägna artiklar om bipolär sjukdom (6)
• Samband mellan hypersexuellt beteende och depression (2)
• Ordlista över mentaldiagnoser: smeknamn (0)
• Och så lite medicinsnack: Litium (4)