Mina val är ingen allmän angelägenhet
18 december 2008 av Jonas Alvunger (Psyk)
View Comments
Bitter? Ja. Singel? Ja. Om jag längtar efter någon? Nej.
Nu förstår jag, återigen, varför jag valde att avlägsna mig från MSN och annat chattande. För det första blir jag genomstressad av det där jävla plingandet och blinkandet, och för det andra tycker jag inte om den typen av direkta och snorkytligt själsnosande frågor som enligt mina erfarenheter brukar förekomma där.

Jag får ofta av bekanta frågan om jag dejtar någon. Nej, jag dejtar inte någon. Jag vill inte dejta, jag vill inte knulla och jag vill inte ha något videomys eller annan social belägring som jag vet att jag i nuläget är inkompatibel med. Jag vet det här, och när jag har svarat nej på frågor om hur eller vem jag eventuellt kan tänkas knulla eller vilja knulla så betackar jag mig för upprepade följdfrågor av utredande art. Det är känt att jag är
1. En person som gör mina egna val.
2. En person som är lite psyksjuk.
3. En person som personen i fråga inte har haft kontakt med på ett jävla bra tag, och då vill jag inte veta av något UPPREPAT snokeri i vad jag anser är upp till mig att avgöra privat.
Mina val, och vad jag företar mig, är ingen allmän angelägenhet. Framför allt inte för personer som tycker det är skvallerfaktor på han som blev psyksjuk, stack till Grekland och nu visst har sjunkit så till den värdelösa grad att han är arbetslös och *****SINGEL****** och på något märkligt vis inte verkar vilja ändra på det sistnämnda.














Melodifestivalen 2010: Psykbryt diagnostiserar
”Internet kan rädda liv”
Utbildningsradion gör TV-serie om psykisk ohälsa
Att göra en anorektiker
Dagens Boye