Jag ska be om att få tacka Malin Wollin för att hon får mig att inse att jag älskar min sexualitet, och för att jag genom min livsstil i förhållning till denna förmodligen för all och evig framtid är befriad från allt vad heter barnbajs, spyor och det att städa upp efter små skrikande varelser.

Nej, jag sitter hellre i min egen skit än att smeta runt i någon annans. Jobbar hellre på relationen med mig själv, så att säga. Att nedanstående bild dessutom som genom ett under dök upp i anslutning till Malin Wollins krönikette bekräftar bara för mig att det att söka sig till externa (k)analer inte är något för mig.

Läs även

• Överrumpad: nyord (1)
• Könsneutralitet i bittergården och de svin som där beta (0)
• Det är synd om Malin (6)
• Besudlade Britney och bitterbögen (0)
• Alla psykbryts dag (0)