Anna Odell: poängen är väl ändå poängen?
Anna Odell uttalar sig idag på Newsmill och i DN under devisen ”Jag vill tacka de förbipasserande på Liljeholmsbron”
Den främsta anledningen till att jag uttalar mig nu, om än kort, är för att jag önskar komma i kontakt med de privatpersoner som stannade hos mig på Liljeholmsbron onsdagen den 21 januari. Jag känner mig naturligtvis ansvarig för vad jag utsatt er för. Jag önskar få träffa er och samtidigt tacka för ert fina och omtänksammaomhändertagande av mig den kvällen, i den så utsatta och desperata situation som ni trodde att jag befann mig i.
Det är väl bra. Men medpatienterna då? Personalen på S:t Göran? Förtjänar inte de en ursäkt? Och de här personerna på Liljeholmsbron som stannade för att hjälpa Anna Odell, ska de inkluderas i konstprojektet? Jag tycker det är bra att Anna Odell äntligen kommer med ett uttalande, om än ett ganska torftigt och meningslöst sådant, men det förändrar inte min tidigare hållning i frågan som jag givit uttryck för här. Om det nu möjligen finns någon poäng med detta konstverk så har jag inte blivit övertygad av Odells uttalande idag, utan tycker väl att det hade varit mer relevant att avslöja själva poängen, om hon nu är så mån om direkt inblandade människors känslor och handlingar.














”Internet kan rädda liv”
Utbildningsradion gör TV-serie om psykisk ohälsa
Att göra en anorektiker
Dagens Boye
Internet – ett nytt sätt att uttrycka psykisk ohälsa: föreläsning