Home » Massmedia, Ordning/Uppförande

Jag behöver inte veta vem du är

15 mars 2009 av Jonas Alvunger (Psyk) View Comments

@bippo Det är väl klart att man vill veta vem som följer sina inlägg! Jag vill veta vem som lyssnar på mig. Jag vill kommunicera med någon som berättar vem den är. Jag vill ha en dialog. Men det är ju JAG det.

Alla är fria att använda mikrobloggar som det passar dem. Jag tycker absolut man får vara anonym. Men jag har ingen lust att kommunicera med anonyma. Då får de följa någon annan.

ur Vem är @Sjumilakliv? | Bloggy *

Vem är du om du är anonym på internet? Det går inte att vara anonym på internet, skulle vissa kanske svara på den frågan, men visst ligger det en skillnad i att vara anonym mot den stora massan, ställt mot att vara anonym på det sättet att man inte kan spåras via IP-adress eller på annat sätt.

Varesig på Psykbryt eller i mikrobloggsammanhang värderar jag kommentarer från anonyma som mindre väsentliga än de som kommer från en person som har skrivit med sitt för- och efternamn och kanske har en bild. Ska man ställa det här med namn och identitet på internet på sin spets, så är ju ett namn inget annat än två ord och en bild är ju inte särskilt svår att manipulera. För mig spelar det ingen roll om kommenteraren har ett nick och bild på sin katt, eller om det är Kalle Andersson med en bild på vad som ska antas vara Kalle Andersson. Det viktigaste för mig är vad som skrivs. Jag utgår från att de jag kommunicerar med via internet är sanna i vad de ger uttryck för, och så länge jag inte får hot eller obehagliga vibbar i kommentarerna så har jag ingen anledning att vara misstänksam.

Jag tror att det är viktigt att det finns forum där folk kan känna att de kan vara anonyma utan att de döms utifrån detta, eller att deras åsikter ses som mindre värda. Men ska jag ta Psykbryt som exempel, så har jag med många anonyma kommenterare byggt upp relationer genom andra kanaler- men det är normalt sett en process som äger rum efter det att man har haft kontakt ett tag. Kanske börjar man kommunicera via mail, eller via Facebook. Men man väljer i det initiala läget att inte gå ut med sitt namn, och vad man nu kan tänkas ha för orsak till detta får inte plats i det här inlägget och är egentligen en helt annan diskussion.

Vad jag ville ha sagt, som jag också skrev i tråden som Karin på Lilla Gumman startade på Bloggy, är att det viktiga för mig med kommunikation på internet är att man respekterar det som förmedlas, och att det som förmedlas sker med ett gott uppsåt. Om det så står Kalle Andersson, Arne Hägerfors eller N.N bakom- det spelar ingen roll.

Läs gärna Trollhare: Bloggare Necesse Est VIII: Blogga bort din ångest

Mer tips: Sjumilakliv- Ett namn är bara ett namn, Nolog- Bloggar om anonymitet, Opassande – Anonym online- hur gör man?

* Tråden har tyvärr raderats . Synd- tycker jag – då jag med många andra hade bidragit med många intressanta synpunkter angående kommunikation på internet och anonymitet. Ni som vill veta mer om vad jag tycker i ämnet kan istället läsa den här tråden från Bloggy.

Läs även

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • HealthRanker
  • StumbleUpon
  • Tumblr
  • Neurotickitten: Jag har länkat till själva diskussionen, men kanske är det så att den bara är öppen för dem som följer Sjumilakliv eller för dem som Sjumilakliv själv följer. Är inte säker på hur det där funkar.
  • Psyk: Den nya tråden funkar inte. Den leder bara till Sjumilaklivs mikrobloggprofil. Och den är dold. Kan du länka till själva diskussionen?
  • Åsa: Själv har jag inga problem att läsa en blogg där jag inte vet för- och efternamn på skribenten. Det finns ju så många böcker som är skrivna under pseudonym, som ändå blir lästa, för att ta ett jämförbart exempel. Men sedan är det också skillnad på att läsa en blogg för att den håller hög standard, är litterär och är välskriven, eller att läsa en blogg för att man vill veta vad en viss person äter till frukost eller så. Jag säger inte att det ena är bättre det än det andra, men jag har inte alltid dialoger med de bloggskribenter vars bloggar jag läser. Det är oftast trevligt om så blir fallet, men absolut inget måste.

    Hans Husman: Tack för din kommentar. Visst finns det ett problem med sploggar, dock är detta något som jag märker av i mindre omfattning. När det gäller enskilda skribenter som vill skriva för att bearbeta/beskriva en viss händelse så är det ju skillnad på att skriva anonymt inför den stora massan, och anonymt inför en överstatlig myndighet. Jag är absolut ingen expert på lagstiftning här, men med nuvarande system går det ju att hålla sig någorlunda anonym och det tycker jag är bra. Och jag har faktiskt aldrig känt mig direkt bortvald på grund av att jag skriver under ett nick, och blev förvånad när jag mötte den attityden från Karin.
  • Jo du har en poäng,

    Inom ditt område kan ju det att uppge namn motverka själva syftet med bloggen. Det handlar väl här ganska ofta om att stödja sig själv via bloggen och det kan man ännu inte är stark nog att klara om man uppger sitt namn. Sedan innebär det ju givetvis att för läsare med vissa funktioner filtreras man bort. Men det saknar ju betydelse.

    Sedan finns också ett större problem på internet generellt i första hand skulle vinna på att alla bloggar som skapas i första hand anger namn på vem som gjort dem (inte alltid är det ju lämpligt).

    Det skapas så många bloggar med dolda sekundära syften:

    1. Driva trafik till sajter som ingen stött direkt av besökarna.
    2. Utnyttja innehåll tagit från andra sajter.
    3. Föra fram en agenda t.ex. argument från religiösa sekter utan att det framgår.
    4. Direkt försäljning eller driva trafik till olaglig försäljning.

    P.g.a. det är nog förändrad lagstiftning att vänta på lite sikt med obligatorisk registrering oavsett om sajten är egen domän eller inte, samt central registrering av domäner. Det var ju förövrigt nära för inte så länge sedan. Någon form av möjlighet att vara anonym trots registrering fanns ju med i förslaget till EU-parlamentet.
  • Håller med. Däremot har jag upptäckt att jag har svårare å svårare för att följa en helt anonym blogg. Har att göra med att ju mer jag fått veta om en person, desto... äh. Ingen aning.

    3--.
  • Karin måste ha raderat tråden. Trist, det var en rätt bra och intressant diskussion.
  • Verkar som tråden Vem är @Sjumilakliv har tagits bort från Bloggy.
  • Det borde vara en självklarhet att vara anonym på nätet om man vill. Själv använder jag pseudonym eftersom den säger en del om hur jag är som person. Men det är busenkelt att ta reda på mitt för- och efternamn för den som känner för det. Det innebär i sin tur att jag inte alltid uttrycker vad jag tänker och känner, eftersom jag vet att jag inte är anonym.

    En anledning till anonymitet kan vara att man vill berätta sånt om en själv som är stigmatiserande. Psykisk sjukdom är en sådan sak. Omvärldens reaktioner kan vara direkt jobbiga. Min ursprungliga avsikt var att jag inte skulle diskutera psykisk sjukdom just för att min blogg inte är anonym. Men det visade sig liksom svårt att undvika.

    Dessutom: det finns debatter där det kan vara direkt ohälsosamt att delta om man inte är anonym.
  • S
    Medhållerska är jag. Har haft fantastiska relationer med folk jag bara känt som ett nick. Identitet är ett betydligt vidare begrepp än namn.
  • Sjumilakliv: Nej, lämna inte Bloggy! Jag tror inte att "ditt fall" är en stor sak egentligen, det råkade bara bli så att det utvecklades en diskussion kring det.

    Blingbling: Hon verkar mer intresserad av att nätverka på Bloggy än att upptäcka roliga, spännande och intressanta människor som kanske skriver under ett nick. Det respekterar jag. Hon uttryckte sig lite konstigt i en den delen jag citerade, men ändrade sig sedan lite.

    Ludmilla: Du är en förebild och en inspiration för många. Det är inte många som skriver om ämnen som har med psykisk ohälsa att göra och samtidigt sätter ut sitt namn. Det behövs fler, och visst har du rätt- det är inget att man ska skämmas för.
  • Jag har full förståelse för de som vill vara anonyma, men för mig ligger det liksom i sakens natur att jag vill stå för den jag är och det som hänt. För jag tror det är så viktigt att vi vågar prata om självmord som något som man inte ska skämmas för.
  • Jag blev lite förvånad och ledsen när hon Karin, en känd bloggare, uttryckte sig så. Vaddå, är min åsikt/kommentar/dialog inget värt pga att jag valt anonymitet? Jag borde väl för fasen va mer intressant då :)

    Jag tror inte Karin fattar vad hon går miste om ärligt talat.
  • Tack för att du skriver det här inlägget. Jag trodde aldrig att det skulle bli sådan uppståndelse av att jag tog ett steg tillbaka till en något mer anonym tillvaro. Mina ord, mina tankar och mitt jag är ju fortfarande detsamma - jag väljer bara att kalla mig något annat. Jag funderade faktiskt på om jag skulle lämna bloggy, men insåg att en persons åsikter knappast skulle hålla mig tillbaka från en internettillvaro jag trivs med. Igen, tack.
  • Well spoken
  • Ja, ett nick är ju praktiskt, det håller jag med om. Sedan tror jag att Psykbryt har haft tur (?) och är förskonat från folk som skriver saker för att sabba. Eller så är folk rädda för repressalier :)
  • För mig är det viktiga att det står "något" alls som avsändare; det är svårt att hålla isär folk som inte ens har ett nick när man läser. Många av de bästa bloggarna och bloggkommentarerna skrivs av personer som är "anonyma" i den mån det går att vara det. Det finns en del poänger med det.
blog comments powered by Disqus