Home » Litteratur, Psykvården

Sofia Åkerman: För att överleva

23 mars 2009 av Jonas Alvunger (Psyk) View Comments

Bokutgivningen på svenska om självskadebeteende har länge varit undermålig, och det har bara fram till något år sedan saknats bra och aktuell litteratur om hur man som anhörig eller som direkt drabbad på bästa sätt kan besegra problematiken.

sofia åkerman för att överlva

Sofia Åkerman skrev för några år sedan den uppmärksammande boken ”Zebraflickan” och har alldeles nyligen kommit ut med ”För att överleva- om självskador”.  Det unika med den här boken är att den är skriven ur ett patientperspektiv och den kan ses som en handbok för hur man som anhörig eller förälder på bästa sätt kan hjälpa någon som har en självskadeproblematik.  Sofia är idag aktiv som föreläsare och författare och utbildar sig till sjuksköterska. Läs mer om boken på förlagsinformationen.

>Svd- Fem frågor till Sofia Åkerman

>Svd- Intervju med Sofia Åkerman

>DN- Intervju med Sofia Åkerman

>SHEDO

>Sofia Åkermans blogg

>Tankestormar – Bokrevansch

Läs även

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • HealthRanker
  • StumbleUpon
  • Tumblr
  • Neurotic Kitten: Ja, det finns en annan bok som kom förra året. Den heter "När livet gör ont" och är en översättning från danska. Jag har läst den, och den är mycket bra. Åkermans bok har jag inte läst, men jag tror och hoppas på att den fokuserar mer på hur man tar sig ur ett självskadebeteende, snarare än att rada upp fakta eller beskriva fallhändelser med patienter som fortfarande är fast i beroendet.

    Ludmilla: Ja, jag tror också att det är jätteviktigt att DBT sprids fortare. Tillgängligheten som den terapin erbjuder tror jag är nödvändig för de som är drabbade, att de får ringa och lär sig bygga förtroenden.
  • Jättebra att man börjar uppmärksamma detta, som är allt vanligare bland unga tjejer (och killar).
    Hoppas också att DBT (dialektisk beteendeterapi) sprids fortare än just nu. Det behövs verkligen!
  • När jag för sådär 20 år sedan gick lös på mig själv var självskadebeteende tämligen okänt. Psykiatrin hade inte en aning vad som skulle göras med mig. Jag lyckades ta mig ur det på egen hand, hur vet jag inte.

    När nyhetsmedierna började skriva om självskadebeteende för ett antal år sedan var det skönt att inse att jag inte var ensam. Det får mig inte att våga gå ut i kortärmat, men känns bra ändå.

    Hittills har jag bara hört talas om en annan bok i ämnet skriven av en patient. Problemet med den är att den - avsiktligt eller ej - tycks förvandla självskadebeteende till något coolt. Inget jag skulle sätta i händerna på en ung tjej som skadar sig eller hennes förälder. Så tack för boktipset!
blog comments powered by Disqus