”Tänk dig en mardröm. Där människor flyter in varandra, där det finns dolda budskap i allt som sker, där man lever under ständigt hot, ångest, skuld och undertryckt vrede. . Jag var en ung, livfull, intelligent, om än mycket okritisk, universitetsstuderande kvinna som plötsligt tappade greppet. Fullständigt.”
Veronica Scehlander - Gå i kras, Libris Förlag 2009
Året 2009 är kanske året då det i media, på ett sätt som inte skett tidigare, har uppmärkammats hur det är att leva med en psykisk sjukdom. De som stått längst fram i strålkastarljuset är utan tvekan Ann Heberlein och Anna Odell, men i farvattnet av dessa modiga, öppna och starka skildringar av psykisk ohälsa ser vi hur fler och fler vågar öppna upp och gå ut och berätta.
En av dessa är Veronica Schelander. I boken ”Gå i kras – Att leva med bipolär sjukdom”, utgiven på Libris förlag, skriver hon sin historia. Det är en berättelse om hur det är att vara manodepressiv, det vill säga att lida av depressiva och maniska perioder om vartannat. Händelseförloppet kretsar kring när Veronica för en tid sedan insjuknade i psykos och vad detta hade för effekt på hennes gudstro; konflikten mellan veta vad som kan tänkas vara psykotiskt, vad som är verkligt och att kastas mellan hopp och förtvivlan.
Jag har tagit kontakt med Veronica och ställt några frågor som hon har haft vänligheten att svara på. Även om jag tycker att Veronicas svar talar för sig själv så vill jag i samband med detta även betona det som Veronica själv skriver i sin blogg, att bara för att för att hon har skrivit sin historia om den diagnos hon fick, så gör ju detta inte henne till bara just det. Så där kan vi ju enas om att det är för alla, och det är nog många som skriver om sina upplevelser i samband med psykiska problem som blir missförstådda på den här punkten.
Vad jag personligen tycker att det är viktigt att se - inte minst vid ett förstagångsinsjukande – är att sjukdomen eller funktionshindret kräver mycket av oss som personer. Där har vi att lära och gå igenom; det gäller både psykiska och fysiska men. Att skriva om sina erfarenheter kan fungera terapeutiskt och vara en stor hjälp i processen att tillfriskna, och det var också det här jag ville fråga Veronica om:
Hur kommer det sig att du blev intresserad av att skriva, och när började du?
Jag har nog alltid tyckt om att skriva, ända sedan jag lärde mig att skriva…men det var nog i gymnasieåldern som jag framför allt började utveckla mitt skrivande, tack vare mötet med författare som berörde och tack vare en fantastisk svensklärare som lockade fram det bästa hos mig – hur torrt och tråkigt det än låter. Jag hade ett skriande behov av att skriva av mig och har haft rader av s.k. tankeböcker där jag bl.a. formulerat tankar, skrivit dikter och så småningom komponerat låtar. När jag väl läste en bok som handlade om en kvinna med psykisk sjukdom, och jag tänkte på det jag varit med om drabbades jag av tanken: ”Jag har också något att berätta och genom det jag varit med om vill jag också förmedla hopp, en känsla av att det finns en väg ut ur det värsta helvetet. Mycket tack vare den tro på en Gud jag faktiskt, trots allt, har…
Varför skrev du boken just nu, och var det något särskilt som utlöste din vilja att bli publicerad?
Jag tror jag svarade frågan ovan…Men kan tillägga att jag tänkte att om boken publiceras så är det ”meningen”, då har den en funktion att fylla, ett syfte som jag kanske inte helt förstår men som jag lämnar åt ödet…
Vad har du för andra intressen, vid sidan av skrivandet?
Jag älskar att resa, måla, skriva låtar och sjunga…. Är en väldigt social och öppen människa som älskar mina vänner, som trivs med att hjälpa människor i nöd (därför har jag också arbetat med utsatta människor i Peru)…. och som älskar att njuta av livet – ost, vin och lite konst, så blir jag salig ^_^
Vad ser det du som det starkaste resp. svagaste i din personlighet?
Mina starkaste sidor är min drivkraft, min energi, min passion för saker och ting, min livsglädje trots allt jag varit med om. Förmågan att se det poetiska i tillvaron, hur smärtsam den än ter sig. Mina svagaste sidor är….att jag ibland inte lyckas slutföra de projekt jag startar, att jag ibland brottas med alltför höga krav på mig själv och ett vacklande självförtroende, att jag ibland sårar de jag mest älskar…
Har det varit en terapeutisk process för dig att skriva boken? Har det varit stärkande? Hur?
Absolut. När jag började skriva märkte jag att boken inte bara handlade om sjukdomen i sig, den handlade också min troskris, den process som det är att vara troende och plötsligt tappa fotfästet. Jag trodde inte det skulle handla så mycket om det, men uppenbarligen var det något jag behövde skriva om. Ibland var det jobbigt att gå tillbaka i tiden, till alla mörka stunder. Jag fick ångest och fick ta långa pauser. Men boken växte sakta men säkert fram under två års tid, samtidigt som jag arbetade som volontär i Peru. Jag skrev i tropisk värme, jag skrev på kvällar och nätter, jag skrev vid böljande hav – inte långt från där Hemingway faktiskt vistats.
Vad tänkte du på när du satte titeln ”Gå i kras”?
Jag kallade länge boken Gränsland….för jag kallar landet mellan verklighet och galenskap för gränslandet. Men titeln Gå i kras var en tydligare titel, mer direkt, den sa mera om vad som egentligen hände. Om ett liv som plötsligt gick i spillror men där jag ur resterna som föll sökte hitta mig själv och Gud igen. Jag känner mig ibland som ett brustet kärl, som en sårad själ, där ljuset genom sprickorna ändå får lysa igenom. Därav titeln…
Tror du att detta är en den enda boken du kommer skriva? Har du planer på fler? Om vad, i så fall?
Svår fråga. Jag har idéer om helt annorlunda böcker eller snarare sagoberättelser. Jag har lätt för att tänka i bilder och jag har personer/varelser i mitt inre liv som växer fram ur drömmar, dagdrömmar och meditation. De tycks ha ett eget liv och det är svårt att inte låta bli att skriva om dem. Mer kan jag inte säga just nu.
Vilken/vilka frågor ser du som mest angelägna i den psykiatriska vården just nu? Vad fungerar bra/vad är dåligt? (generellt talat)
Jag anser det vara mest angeläget att patienterna bemöts med respekt och att de tas på allvar, att rätt diagnoser ställs och rätt åtgärder. Jag vet människor som dött p.g.a. av fel diagnos och fel medicinering – det får inte ske!!!! Jag är stolt över min nuvarande läkare, som driver en privat mottagning i Lund – han är helt fantastisk och har alltid bemött mig på ett oerhört varmt och pedagogiskt sätt. Jag har också erfarenhet av vårdpersonal som förminskar en, och nästan blivit cyniska. Jag har tack och lov lyckats, p.g.a. av min envishet finna människor som hjälpt mig rätt – som t.ex. den terapeut jag hade i flera år och som resultat av det fick jag lära känna mig själv och mina symptom och mina gränser bättre.
Vad ser du för övergripande för- och nackdelar med att berätta för sin omgivning att man har en psykiatrisk diagnos?
Jag är ganska öppen med det, måste jag nog säga, även om jag sedan tänker ”borde jag ha sagt?”… Om människor inte kan ta det, är det eg. deras problem. Jag anser i alla fall det vara viktigt att mina närmsta vet om det, människor jag vill ha som mina vänner, någon kollega som arbetar nära mig, min chef o.s.v.…så att jag kan få ha stöd i mitt sociala nätverk om saker och ting skulle brista igen. Man måste träna sig på att acceptera sig själv, och tillåta andra att göra det också.
Är det att ha en diagnos mer som ett kvitto på en svaghet, eller väg till att må bättre, enligt dig?
Både och. Man kan i vissa stunder känna det som en svaghet och kanske t.o.m. lockas av känslan att tycka synd om sig själv, vilket jag till viss del finner vara helt naturligt. Man kan känna ett annorlundaskap eller en slags ensamhet i det som drabbat en. Men eg. tror jag att ens diagnos snarare kan visa på vilken styrka man har som människa, att man, trots det mörker som psykisk ohälsa är, har den inre styrkan att ta sig framåt och kämpa utan att ge upp. Somliga drabbas av fysisk sjukdom, varför skulle psykisk sjukdom vara mera onaturligt? Somliga bryter benen i sin kropp, andra får helt enkelt psykbryt – själen värker!
Utdrag ur ”Gå i kras” från releasefesten
Mer om Veronica Schelander:
Förlagsinformation ”Gå i kras” – Libris förlag
Svensk Bokhandel (SVB) om Veronica Schelander och Bokrecension
Intervju i P1 , Hemmets Journal, DN och Dagen.
Köp ”Gå i kras” på Adlibris, Bokus, CD:on eller Ginza.
Lyssna på en av Veronicas sånger på Youtube.
Läs även
9789173870184, bipolär sjudkom, böcker, gå i kras, Litteratur, manodepressivitet, mod, psykiatri, psykos, Psykvården, styrka, veronica schelander
Josefin on 
Catta on 
trollesusanna on 
Blingbling on 
Danne on 
Magnus C on 
Discussion
Comments for “Veronica Schelander – Gå i kras: Att leva med bipolär sjukdom”