Se på fan – Bajen Fans och Stockholm Pride
Det var väl inte bara jag som höjde lite på ögonbrynen när DN skrev att Hammarby IF:s (Bajens) och Stockholm AIK supporterklubbar skulle gå i Pride-paraden. ”Jag ser det som ett genombrott och det är jätteviktigt att idrotten kommer med”, sade Joakim Åberg, verksamhetschef för Pride-paraden, i anslutning till detta.
Ja, visst var väl detta en smula oväntat? Vi är nog många, inklusive jag, som bär på en fördomsfull bild om supporterklubbar. Att det är en miljö som kanske inte är särskilt HBT-vänlig, i alla inte baserat på det man förmedlar utåt. Vår bild – inte minst vi som är HBT-personer kanske – är kantrad av förhållningssättet att det inom dessa grupper finns en utpräglad homofobi, kanske färgad av tidigare förehavanden från deras sida, som inte skett med mänskliga rättigheter som någon direkt ledstjärna. Men vad vet vi egentligen om hur stort problemet är med homofobi inom idrottsrörelsen med tillhörande supporterklubbar?
Min första tanke när jag läste DN var att beslutet om att dessa supportersklubbar ska delta i pride-tåget kommer uppifrån – från kontor och marknadsavdelningar – och inte från fansen själva eller det som är gräsrötterna. Bajen Fans känner sig nu, med all rätt, överkörda för att de uppenbarligen inte fått vara med att bestämma om det här från början. Att de reagerar starkt har jag all förståelse för.
Vi i Bajen Fans tycker att det är synd att Hammarby IF försöker att plocka billiga goodwillpoäng på en festival som inte har med supportrar eller klubben som helhet att göra. Att delta i en festival som står för en sak är att göra ett politiskt ställningstagande oavsett hur bra eller rätt frågan än är så är det fel av en idrottsförening att ta ställning i yttre frågor. Vi i Bajen Fans ber härmed Hammarby IF att dra sig ur paraden. Inte av moraliska skäl utan pga att vi inte vill associeras med ett i våra ögon sett politiskt ställningstagande utanför vårt intresseområde. Frågan vi ställer oss är vad blir det härnäst?
Själv är jag bög och jag kommer inte gå i Pride-tåget. Jag hade tyckt att det varit ganska otrevligt om någon över mitt huvud hade tvingat mig till detta. ”Tänk att Stockholm Pride fortfarande kan vara så kontroversiellt”, skriver Anders Wallner (mp). Pride kan visst vara kontroversiellt, men inte Pride-tåget. Det är inte ett dugg kontroversiellt; snarare k-o-m-m-e-r-s-i-e-l-l-t och styrt av ytterst mediakåta människor, till synes utan några egentliga värderingar förutom att synas till varje pris och en rätt så tydlig PK-naivism. Därför vill jag inte gå med.
Jag kan förstå om vissa kommer att tolka detta som att Bajenfans är homofober, böghatare mm. det är inte sant. Vår förening är opolitisk, religiöst obunden. Vilket kön och vilka sexuella preferenser våra medlemmar har är totalt oviktigt för oss. För vår del får du vara en svart man som föddes katolik men lever som buddhist och har elefanthanar som sexuell preferens och försörjer dig på bankrån. Vi som förening lägger ingen moralisk aspekt på dig som människa och du är lika välkommen som likvärdig medlem som vem som helst (även om det med elefanten väcker en del frågor, fast mer av teknisk än moralisk natur).
Men alla SKA vara med. Och till varje pris. Det är den goda tanken. Men om man inte vill då? Jo, då visar det sig hur känslig HBT-rörelsen är för mothugg, och att någon sann intern kritik eller självreflektion knappt existerar. HBT-sossen (en blogg jag normalt sett uppskattar väldigt mycket) har även skrivit ett inlägg om Bajens Fans och fick igår en kommentar från en läsare där hen ifrågasatte just varför HBT-personer är så känsliga för kritik. Jag upplevde inte kommentaren som olämplig, hotfull eller otrevlig, men idag när jag skulle gå tillbaka till det inlägget, var kommentaren bortplockad. Varför?
Jonas Morian gör en i mångt och mycket obegreplig jämförelse mellan homofobi i Lituaen och Bajen Fans. Men jag är beredd att hålla med honom i att ”Pride behövs” – framför allt internationellt. Det är enligt mig kring dessa frågor, samt situationen för trans* i Sverige, som Pride politiskt bör fokusera på om man vill återvinna någon form av trovärdighet i mina ögon.
Maria Ferm (mp) har reagerat på Bajens brev, gått ett steg längre och mailat dem för att få några klargöranden. Bland annat hon hittat det här inlägget på deras hemsida och menar att supporterklubbens övriga engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter rimmar illa med att inte gå in pride-tåget. Men Maria, där är det väl en fråga om ett monetärt stöd – och inte att man går i parader?
Och är Pride verkligen det enda sättet att visa att man arbetar mot homofobi, finns det inte andra vägar att göra detta på? Jag kan komma många, och jag ser mig själv som en person som värnar om olika minoriteters rättigheter, fast utan att låta mig styras från några högre höjder eller för den delen medverka i pridetåget.
Den frågan jag blir lämnad med är: Är man homofobisk bara för att man inte vill gå i pridetåget? Det verkar så. Vad tycker ni?
uppdatering: Läs även Trollhares reflektion.
uppdatering II: Jag läser i Aftonbladet att det tydligen dykt upp en Facebook-grupp för Hammarby-supporters som inte vill att klubben ska medverka i Pride. Även en namninsamling. Enligt Min Humla skriver bra om detta och kraven på politisk korrekthet. Jag tipsar även om Maria Ferm som skriver om sin mailkonversation med Bajen Fans ordförande Daniel Sundqvist om vad som är ett politiskt ställningstagande.
Att göra en anorektiker
Dagens Boye
Butterkaka med Psykbryt
