AspieQueer – en sjukdomsförklaring av heteronormen: Stockholm Pride 2009
Dags för Stockholm Pride 2009
Jag kan inte komma på en mer pompös inledning av Psykbryts uppmärksammande av Stockholm Pride 2009 än genom en sjukdomsförklaring av heteronormen – AspieQueer. Årets Pridetema är nämligen hetero, ett tema jag inledningsvis och faktiskt ställde mig kritisk till då jag redan nu tycker att det är för mycket hetero – för mycket gängse och mainstream – inom HBT, men naturligtvis beror väl detta på ur vilken synvinkel man betraktar temat. Kanske inte minst resultatet efter själva festivalen. Förhoppningsvis kan valet av tema leda till att både heteros och HBT-personer vågar vara sig själva istället för att se sig i ljus av givna normer.
Detta med att vara sig själv. Det känns som det tar olika lång tid för olika personer att komma dit, och för vissa framstår det kanske som mer självklart än för andra. Men att vara sig själv är ingen självklarhet. Det förutsätter vissa val och inte minst mycket styrka. Genom att gå till mig själv konstaterar jag att det nog är svårare att bygga en genuin och givande relation till sig själv och omvärlden om man, så att säga, är lite egen av sig – eller om andra definierar en som just detta. Att vara lite egen av sig kan vara att man tillhör en minoritet, till exempel HBT. Att man har en psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, som kan försvåra tillvaron i perioder och i vissa situationer. Eller att man bara i stunder tampas med livet. Livet är inte alltid lätt, även om vi alla vill att det ska vara just det, och tyvärr finns det människor som inte bär på erfarenheten eller den empatiska förmågan att se att upplevelsen av livet skiljer sig från människa till människa. Ofta ändrar de här människorna åsikt om/när de själva drabbas av något som revolterar hela deras tillvaro. Synd att förståelse ofta har ett så högt pris.
Under Stockholm Pride finns ett stort antal föredrag och andra arrangemang som manar oss till nya tankesätt och olika sätt att se på oss på själva, på människor och på livet, och några av dem kommer jag att skriva om nu under veckan innan festivalen början. Människors berättelser och erfarenheter gör det alltid enklare att enklare att förstå. Först ut i raden av de arrangemang vi uppmärksammar är AspieQueer.
AspieQueer – en sjukdomsförklaring av heteronormen
Att gå och lyssna på Immanuel Brändemos, Fredrik Stilleruds, Simon Holender och Rikkert Hasselrots föreläsning AspieQueer är ett ypperligt tillfälle för att få perspektiv på heteronormen och hur den kan påverka oss. Att var aspiequeer skulle kunna beskrivas som att ha dubbla minoritetsskap – att vara HBT-person och samtidigt ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Och vad är då AspieQueer, hur ska man förklara det? En aspie är ett smeknamn på en person som har Asperger syndrom. AspieQueer som fenomen och helhet förklaras bäst ur programmet för Pride:
Aspberger syndrom är ett slags autism, med ”symtom” som könsblindhet och fördomsfrihet. Vad betyder det för vår förståelse för funktionshinder och vad som egentligen är normalt? Vad kan DAMP-aktivister lära av hbtq-rörelsen och tvärtom? Ett samtal om normer, begräsningar och möjligheter – och om vad som egentligen är friskt och sjukt.
Jag var nyfiken på att veta mer och bad Immanuel Brändemo och gruppen berätta mer utifrån några frågor. Då jag inte tror att alla människor, inklusive jag själv, till fullo förstår begrepp som fördomsfrihet och könsblindhet som man pratar om inom AspieQueer så frågade jag om vad dessa betyder. Jag ville veta vad AspieQueer-aktivisterna ser som sjukt med heteronormen och hur denna påverkar samhället, men även hur HBT-personer influeras av det som är sjukt i heteronormen. Vidare hade jag frågor kring skammen och tabun kring psykisk ohälsa och HBT, och hur de ser de ser på att det är vanligt förekommande att människor som definierar sig som transpersoner eller queer även har neuropsykiatriska diagnoser såsom Asperger eller ADHD.
Immanuel Brändemo om AspieQueer
Underrubriken ”En sjukdomsförklaring av heteronormen” är kanske lite provocerande, och det är med flit. Jag kom på det uttrycket när jag försökte förstå hur avsaknad av många ”vanliga” fördomar kan bli ett handikapp. Det är för en del personer väldigt provocerande att det finns människor som inte bara vill frigöra sig från normer, utan som liksom är födda fria och försöker förstå normerna utifrån.
Därmed inte sagt att personer med Asperger är fördomsfria, men många saknar den där ”intuitionen” för att döma människor utifrån kön, ålder, hudfärg etc. Man kan mycket väl ha fördomar; jag har massor. Jag hade till exempel en period när jag var tretton eller så och precis upptäckt att resten av världen inte var könsblind, så jag försökte lära mig vad som var ”manligt” och ”kvinnligt” och försöka gissa personers kön. Under de första fem åren efter den upptäckten hade jag massor av fördomar: Jag trodde till exempel ett tag att gafflar var kvinnliga och knivar manliga, och att män inte åt med gafflar eftersom det var omanligt – tills jag efter flera dagar upptäckte att de visst gjorde det.
Jag är medfött könsblind, det vill säga att jag inte spontant sorterade människor efter kön som barn. Det låter kanske idylliskt, men det är i vissa fall rentav handikappande eftersom så mycket i världen är fokuserat på könsskillnader. Idag har jag lärt mig att avgöra kön ganska bra utifrån till exempel ett ansikte eller ett namn, men det kräver fortfarande att jag aktivt ”slår på” den funktionen.
Om jag ska prata för mig själv så kan jag absolut se att det finns normer i HBTQ-världen, och en del av dem är väldigt destruktiva. De flesta av normerna är väl någon slags motreaktion på heteronormen, men som sedan blivit begränsande i sig: Homonormen, till exempel, och cisnormen. Men sedan finns det även en massa normer om hur du ”ska” se ut, tycka, tänka, känna, älska, knulla och leva. Det är väldigt mycket utseende och vem man knullar med. Och ATT man knullar, dejtar, festar och så vidare; att man gillar det, att man vill det, att man klarar det. Jag tycker det verkar som att många har gått på myten om hur fantastiskt det är att ha kommit ut och hur fri man är då, och när de sedan försöker leva upp till det och misslyckas börjar de se ner på sig själva för att de inte kan vara sådär glada och lyckliga som alla andra verkar vara. Det är som om folk tolkar ordet ”gay” bokstavligt: Myten om den lyckliga bögen behöver nyanseras, samtidigt som folk verkar vara rädda att göra det. Högerkristna homofober älskar ju att prata om den ”homosexuella livsstilen” som ungefär går ut på att missbruka sex, kärlek och andra droger. Man vill inte spela dem i händerna, och dessutom är det den vanliga historien med att psykisk ohälsa ses som något pinsamt, farligt och osexigt.
Aspiequeerhet behövs eftersom den rör sig mellan olika världar och försöker se vad som kan berika de båda. Målet är inte att ge alla flator en ADHD-diagnos, alla transpersoner Aspergers syndrom, alla bögar tvångssyndrom och alla bisexuella… tja, vad blir det kvar? Tourettes? Målet är inte heller att få bokstavsfolk att framstå som HBT-personer allihopa. Istället kan man tänka på hur det liksom tar udden av alla argument om man i en diskussion på nätet får höra för att man är transperson – att man är ”störd” svarar med ett glatt ”åh, tack!”.
-Immanuel Brändemo
—-
När jag läser Immanuels fina text slås jag av att många människor som tillhör minoriteter nog har en del att lära av sig av HBT-rörelsen och AspieQueer i fråga om stolthet, själv- och världsbild. Denna fråga kommer vi uppmärksamma vidare imorgon då vi publicerar en intervju med Susanna Petersdotter och Sofie Wahlström som ska prata om psykradikalism på Pride. Då kommer det handla om att slå sönder fler fördomar, att vända sitt självhat och sitt självförminskande tankesätt: att med all stolthet, humor och sarkasm i världen våga kalla sig själv för psykfall!
Praktisk information – AspieQueer
När: torsdagen den 30 jul 13:00–13:45
Var: Pride House (Bryggan), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels Torg 3, Centralen
Pris: Entré till Pride House 60 kr/dag. Festivalens dag- och veckopass gäller också.
uppdaterat: även Pride Garden: Tisdag 28/7 klockan 14:30-15:00 på Stora Scenen (Kungsträdgården). Inträde: Gratis. För mer info se Trollhares blogg
Mer läsning och resurser, AspieQueer:
Stockholm Pride 2008: Artikel om AspieQueer 2008
Trollhare Immanuel Brändemo – frågelåda om AspieQueer
Trollhare Immanuel Brändemo – blogginlägg om AspieQueer
Trollhare Immanuel Brändemo – frågelåda om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
Fredrik Stilleruds blogg
Sammanhang: Utvalda länkar om asperger och högfungerande autism
Bloggat: Vi som aldrig sa sexist (om AspieQueer 2008), Gamla Psykbrytsbloggen
Bilden från AspieQueer 2008 är tagen av Emma W och AspieQueers logotyp är designad av Immanuel Brändemo
Melodifestivalen 2010: Psykbryt diagnostiserar
”Internet kan rädda liv”
Utbildningsradion gör TV-serie om psykisk ohälsa
Att göra en anorektiker
Dagens Boye
