Home » Debatt, Featured, Ordning/Uppförande, Samhälle

Inga kommentarer. Har ingen åsikt.

13 augusti 2009 av Bryt View Comments

strange_flight_attendant

Jag är en rätt, låt oss kalla det passionerad(eldfängd tyckare,ibland animerad) person då det kommer till vissa ämnen. Orättvisor i allmänhet upprör mig. Saker jag uppfattar som idiotiska likaså: ett exempel på idioti är en(hittills obekräftat) uppgift om att regeringen vill fördubbla avgiften för tågspår, vilket då innebär att SJs biljettpriser av nöd följer efter(rapport från Banverket). Det skulle alltså kosta mig runt 2000 spänn för att sticka och hälsa på Jonas uppe i Stockholm? Och jag förväntas ta tåget för miljöns skull, istället för att flyga för300 spänn alternativt ta bussen för samma summa(inkluderat bestående ryggproblem samt svettfobi som biverkningar förvisso, men kom igen: för 2000 kan jag sitta en vecka på en badstrand och sippa drinkar i 30gradersvärme)?

HA HA HA!

Idioti, det hör man ju. (Himla smart, det där med privatisering till varje pris, utan konsekvensanalys och annat än kortsiktiga ekonomiska kalkyleringar.) Att folk i USA sitter, under pågående sjukreformsdebatt, och på fullt allvar tror att ett sjukvårdssystem likt det Sverige hade förut(när vi fungerade, om ni minns?) ska smitta dem med COMMUNISM, det är också idioti. Det är en i det närmaste fantastisk enfald- det tror jag både höger- och vänstersympatisörer kan enas om.

Hursomhelst: sånt gör mig irriterad, och då verbaliserar jag detta. Andra människor är inte alls sådana. De tycker ingenting. De går genom livet och funderar över sin favoritfärg och över husdjursattiraljer eller något ditåt, men de har inga åsikter i några samhällsfrågor. Hur kan man leva ett helt liv utan att bry sig om det samhälle man är en byggsten i? Jag begriper det inte. För att slippa obehaget i att bli ”osams” med någon stryker man istället alla medhårs. Vad blir kvar? Vissa människor liksom är och förblir halva för mig. De finns som emotionella personer, men som en del i samhället och som tänkande, växande människor existerar de inte.

Själv sitter jag gärna och pratar politik med någon som inte alls tycker som jag- den roligaste diskussionen jag haft på flera år var den med en moderat som älskade Gudrun Schyman och hatade Carl Bildt(medan jag väl mest tyckte helt tvärtom). Man behöver inte vara överens med folk, och man ska definitivt inte diskutera med folk som blir otrevliga i diskussioner. Dynamiken i, och lärdomarna av, diskussioner jag deltagit i är något jag aldrig hade velat vara utan.

Men att aldrig tycka något? Vad är det för liv?

Alliansfritt Sverige om SJ

pssst: uppdatering pga faktafel om tågspåren.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • HealthRanker
  • StumbleUpon
  • Tumblr
  • Martin
    Trevligt att folk tycker till, bara de lever som de lär. Medans vissa köper ekologiskt oroar sig andra för ett jobb som tär.
  • Å ena tycker jag du har helt rätt å andra sidan så vet jag inte riktigt, men jag håller nog med :), lugnast så, för någon som kallar sig Psykbryt kan ju vara farlig :D
  • Ingen av oss är det minsta farliga :)
  • gudagott
    Med åsikter tänker jag samhällsorienterade, ofta politiska åsikter. Sådant som rör det gemensamma. Inte åsikter om vilket dataspel som är roligast, eller vilken figur i den amerikanska tv-serien som är ballast. Vilken mobiltelefon som har coolast funktioner.

    Sin ytliga samhällsorientering får de åsiktsförvirrade på after-work-ölandet, eller två veckor innan valet när de får upptäcker sina inre föräldramodeller överenstämma med Fredrik Reinfeldt. De klarar aldrig av att kritiskt granska den statistik och forskning som olika lobbyister eller politiker använder sig av, utan köper lätt lögner som "1½ miljoner soffliggare och parasiter" rakt av. Frågar man de i verklig mening åsiktsförvirrade om de någonsin lyssnar eller ser på något av de fördjupande samhällsprogram(utöver metros nyheter) som finns på tv, eller i radio eller någon seriös kanal på webben, kan man vara säker på att de bara tycker sådant är tråkigt och att de hellre spelar något onlinespel. De saknar lika mycket kännedom om vilka massmord som skett i modern tid och hur mycket klyftorna i Sverige ökat. En del åsikter får de av sina kompisar på något coolt internetforum.

    Sen har vi de som tycker det är naturligt att växa ifrån åsikter. Som anser att åsikter är något man har i en viss ålder, sedan när man stadgat sig försöker man likt en grottmänniska bara skydda sin egen familj. Då har man liksom gjort sitt. Det finns liksom en gräns, antar de, vilken man kan uppnå och sedan bli fri från det åsiktsutvecklande som de mest tycker är jobbigt.

    Förbluffande ofta har de med knapp, eller förvirrad samhällsorientering en del fascistoida tendenser vilket bl.a. märks i deras vurmande av traditioner och konventioner, det enda som håller samman och ger kontinuitet åt deras förvirrade liv. Lider de inte själva, finns det ingen anledning att ifrågasätta. Lider någon annan är det deras problem, helt och hållet.

    Dynamik används ofta som något alltid positivt, liksom många andra förgivet-tagna begrepp(frihet, etc.). Arbetsmarknaden skall bli mer dynamisk, genom att skillnaden mellan rik och fattig skall öka, företagarna har det så svårt så ingångslönerna och lägsta lönerna måste bli lägre. Dynamiken är bra till en viss gräns. Det vore troligen för jävligt om alla röstade på ett enda parti. Dock tycker en del förvirrade knäppgökar det är inkonsekvent eller dubbelmoral att inte dricka rödvin varje dag om man en gång sagt att man gillar rödvin. "Men om du säger att du gillar rödvin varför dricker du då denna vecka mjölk, ha, ha, nu fick jag dig allt".
  • <3
  • missdopamin
    Jag vet. Jag driver vänner och bekanta till vansinne med min klagosång. Och jag fattar inte hur man inte kan BRY sig! Det är helt obegripligt för mig, och helt fel! ;)
  • Jamenvisst! De kan ju bara släppa bettskenan, slappna av och tycka loss, de med. Inga konstigheter.
  • Näe, vad är det för liv? Men ibland avundas jag dem - verkligen. Guuud vad skönt det vore ifall man bara kunde koppla bort ramverket kring sig själv, spela Bingolotto & tycka livet är en räkmacka när det reas på Rusta.
  • Ja, eller hur? Bli förbannad enbart för att bingopennan torkat och för att varenda jävel åker till GeKås söndag efter lön, precis som man själv.
blog comments powered by Disqus