Så var det dags för Melodifestivalen igen. Visst är det väl ändå något sjukt över den? Sverige lever upp och blir totalbefriat från sjukdomsinsikt. I affektiva personlighetsstörningssyndrom ger vi oss in i att analysera och dissekera taskigt och utslätat svensktoppenskval som vore det symfonier som kräver en kännares öra och minst en kandidat i musik för att riktigt kunna göras rättvisa.  Bara Nobelmiddagen röner djupare modeanalys.
Landet står stilla och vältrar sig i…. sig självt. Universum snurrar kring Globen, och det viktigaste i världen att debattera är vad som är en …

Det börjar bli den tiden på året då det krävs rätt så mycket för att jag frivilligt ska bege mig utanför hemmets väggar. Nej, jag känner ingen direkt glädje inför att det snart är vinter, det kan jag inte säga. Omgiven av filtar, tofflor, TV-tidningar, ostmackor och en spinnande laptop (tyvärr ingen katt) ser jag det därför som angeläget att bulla upp med rätt isoleringsaccessoarer inför den årstid som nu varje morgon terroriserar mer och mer med sin stundande och livsförminskande närvaro.
Gråkoftor och mjukisbyxor är föredömligt inhandlade och jag har …

Man får inse sina begränsningar. En stor trigger för mig är och har alltid varit mjukt bröd. Zombo äter alltid mjukt bröd(då han, till skillnad från mig, kan hantera detta).
Inte helt oväntat har denna kombination skapat en del problem i det nya sambolivet, men jag har ju nu aldrig varit den som bara ger upp och accepterar tingens ordning.
Jag ger er BULIMIKERFÄLLAN:
Notera: detta är en copingmetod, ingen behandling eller ens handling som i egentlig mening arbetar för ett tillfrisknande. Som en metod för att klara en vardag innan tillfrisknande är …

Är det bara jag som noterat detta med att stirra som en ny trend?
Skämt åsido. Och det är väl märkligt. Det är tydligen omöjligt för medier att publicera naturtrogna bilder av psykfall. Nej, det ska synas tydligt att man är galen, för annars är det inte som att det inte är på riktigt – detta trots att de flesta med psykiska problem oftast och i livets flesta situationer ser ut som vem som helst.
Fast vid närmare, bitter och krank eftertanke – jag är väl kanske inte den som föregår med …

Jag trodde aldrig att jag skulle stöta på honom igen, men så korsades våra vägar åter. För att göra en lång historia kort: Året var 1996; jag hade precis gått ut högstadiet och belönades naturligtvis för detta på de sätt som folk fann lämpligt. Man kan väl säga att det blev det vanliga grejerna, mest. Oönskade blomster kring halsen, några fula och töntiga nallar, ett och annat trashigt från Orrefors outlet (det hette säkert Orrefors rea-bod vid den här tiden) och några knyckliga hundralappar att ”köpa sig något vettigt för”. …

Jag fick ovanstående bild från Ataraxi och hittar det här hos Bibblo på samma tema:
– Två dolda lyten har format mitt språk. Det är en hängande läpp och ljudet av en sågklinga i mitt huvud. Sågklingan stoppar en millimeter innan vansinnet.
Själv har jag rätt så mycket i huvudet, men mig veterligen ingen sågklinga. Säga vad man vill om Ranelids språk – egentligen är det väl kanske han själv som säger mest – men om vi nu ska se lite allvarligt på detta så är det faktiskt tinnutus som Björn …

Genom att jag kritiserade det populära ordspråket ”Livet är inte de dagar som gått, det är de dagar man minns” uppstod en liten diskussion om olika gravstensinskriptioner på Facebook. Nedanstående förslag från en vän kände jag inte riktigt att jag kunde lämna därvid, utan jag var rätt och resolut tvungen att agera ut det på sajten Custom Tombstone Maker:

Är det någon annan som sitter inne på fler pärlor och förslag, tro?
uppdaterat: Notera även Valröss som också förberett.