Eftersom jag större delen av den här dagen har känt mig väldigt meningslös så tänkte jag att det kunde vara på sin plats med lite meningslöshet i bloggen. Om nu någon skulle ha missat just den innan.

Ikväll har jag nämligen rensat ut min väska, min kära och trogna följeslagare.  Det är en liten tygväska som jag inhandlade i Grekland för två somrar sedan, den kostade fyra euro och jag känner den som vore den en del av min kropp  och varje gång jag fråntar den något – inte minst pengar …

Som relativt nybildad återfallsdeprimerad med hypomaniska tendenser funderar jag en del kring lugn. Lugn och ro. När kan jag få det och hur gör jag?
Nog för att jag vet att fördriva tiden med till synes meningslösa ting som jag tror att jag ska bli lugn av. Eller är de verkligen meningslösa? För mig kanske meningslösa intet-ting inte är gement med att ta det lugnt? Jag engagerar mig i detaljer. Hetsen manar mig alltid, och jag menar inte på ett obehagligt sätt  - utan mer som en pådrivande kraft i att det jag tänker i sinnet ska få ett faktiskt värde och resultat …